En av festivalernas höjdpunkt, var sonetterna skrivna direkt vid de olika konserttillfällena av Erik Andersson.
2015:
NYA GETA POESI OCH VISA
Vi hör bland björkarna på Enebo
en sång om Ålands ros i vackert väder.
Vid knuten blommar den, och grönvit fläder
dränks in med kärlek ur en stuprörsho.
Här passar solhatt, shorts och sommarsko,
men sångarna har också fiskarkläder,
och segelfartyg far till fjärran städer,
till hav där albatrosser söker ro.
I gräset kan vi se på vackra täcken.
Vid stranden får du kanske syn på Näcken,
Adam och Eva i sitt paradis.
Vi sveper in dem, liksom sången lindar
kring oss sin harmoni, när varma vindar
svept in vår hela ö på samma vis.
BLAND KNÄPPBAGGAR OCH FJÄDERVALL
Ett livsarkiv är intressant att tulla.
Vi häpnar. Katarina kan berätta
hur Valdemar fick vänta på sin Ulla
och vilka spår i själen allt fick sätta.
Fast vi till kaffet väntar att få bulla,
är lyssnarna omöjliga att mätta.
Av fröjd och vemod är fioler fulla,
och då känns också tunga bördor lätta.
Enkell – författaren – är faktiskt dubbel.
Hans egen far och Gud har hållit pennan.
Naturens skimmer lever i hans grubbel.
I dag är frusenheten helt försvunnen,
för det är sol och inte is i rännan!
I Geta får vi sommarsmak i munnen.
KAFFE, KATTFOT OCH BITTRA TING
I Geta kyrka sitter vi i kväll
och undrar spänt vad trion tänker sjunga.
Här vävs musik från Nora till en dräll
där gamla klanger också når de unga.
I basens danstakt hörs pianot gunga,
gitarrens daller gör dig lika säll
som Ångermanlands son, som löst sin tunga
och ångrat att han snott en karamell!
Den läckerheten kan vi nu få smaka.
Då gläds vi åt att trion vänt tillbaka
och spelat flottare – än förra gången.
Visst var det bra att arrangören skrev
och inbjöd Noratrion i ett brev.
Tillsammans har vi njutit stort av sången!
2011:
GETA POESI OCH VISA
När kvällen håller andan, hörs musik,
och i musikens drömmar andas dikten.
I kyrkan lyssnar en förtjust publik,
fast en och annan nacke skymmer sikten.
I sången blommar tidlös romantik.
I själen vidrör den de dolda skikten.
Av längtan är den full, på glädje rik,
djup är betydelsen men lätt är vikten.
I skymningen är kärleken en sten
som sjunker ner mot jordelivets kärna
men ändå finns i himlens högsta stjärna.
Vi minns i kväll hur dagens vind var len
som naken hud och sångens melodi,
men natten finns det ännu värme i.
CORNELIS SOM DANSK STEN
Här sitter vi i doft av löv och barr.
Med starka visor blir vårt kaffe blandat.
En holländsk svensk tycks bli en dansk, som landat.
Vi hör Cornelis sånger till gitarr.
Hen var en mästare på text och arr!
I livets mönster blir programmet bandat,
men är du fräck, kan ryggslutet bli randat
av elden i den röstens mjuka knarr.